Femton år

Krama mig!
Fast jag säger nej.
Ovänlig blick och grinig i tonen.
Kan inte, törs inte
ge någonting.
Börjar långsamt fatta
att det inte är jag
som är alltings centrum.
Krama mig!
Fast jag säger nej.
Alla taggar utåt,
inte visa hur jag mår,
för ingen bryr sig ändå riktigt
OM.
Jag avskyr mig - krama mig.
Glädjen drunknade i tårefloden
och inuti finns bilder kvar
om hur det var.
Krama mig!
Tills jag går sönder.