Skuld

Stilla står du vid min säng.
Jag blundar
och du tror jag sover.
Du stryker lätt min kind
med baksidan av handen.
Min kind är våt.
Jag andas nästan inte,
ligger bara stilla
och lyssnar
på det eviga regnet där ute.

Äntligen går du.
Jag kan höra hur du nästan
stänger dörren
och jag andas häftigt in och
öppnar ögonen.
Tapeten är mönstrad
med små bruna streck.
Den är ful.
Jag känner mig ful
för jag vågade inte
se på dig och säga:
mamma, förlåt!