Skuggan

Vi går genom skogen
min skugga och jag
och det snöar.
Vita flingor
blir till tårar i mitt ansikte.
Skogens tystnad är total
och mina andetag
drunknar i bomull.
Träden står i vinterpäls
och pekar vilset
åt olika håll.
Vägen jag ska gå
är mittemellan
ingenstans och världens ände,
förvirringen total i allt det vita.
Min skugga tröttnar
och sätter sig,
jag sjunker ner bredvid
och gnolar på en sång
tills skuggan somnar in.

På morgonen
trodde de pulkåkande barnen
att det var en snögubbe
som vält i backen.