Sista tåget

Sista tåget gick
och han stod kvar på perrongen
och lät regnet strila över ansiktet.
Ingenting
spelade egentligen någon roll.
Han flyttade över väskan
till andra handen
och vände dröjande om.

Någonstans
på en annan perrong
skulle någon få vänta förgäves.
När han tänkte på detta
sparkade han till en stolpe
så hårt
att smärtan i foten förtog allting annat.
Det var ju ändå inte
någon mening.