Pappa

Jag sträcker ut mina händer.
Snälla, fatta dem och låt mig känna
Dig.
Närvaron av frånvaron.
Evighetens tickande mot ändlöst mål
gör längtan bara större,
mina tårar bränner djupa sår.

Till hälften kommer jag
att vara fylld.
Till hälften - aldrig mer.
Ju mer jag fyller på av år
och samlar innehåll,
desto djupare känns saknaden.
Pappa, vem är det som har lurat mig
på allt jag ville ha av dig -
ett enda litet minne
att tänka på ibland.