Ut mot natten


Fönstret står öppet ut mot natten.
Konturer mot en mörkblå sommarhimmel.
Hans skuldror resta över henne,
och huvudet framåtböjt.
Hans nakna rygg är våt av svett
och håret vått mot pannan.
Hennes tunga fångar upp en rännil
längs hans tinning
och hans andedräkt är het och tung,
i ögonen en smärtfylld njutning.
Smärtan är själens,
för hon älskar inte honom,
bara hans kropp,
precis som de kommit överens om.