Inte ännu

Det fanns något jag kände igen
i händernas nervösa plockande,
de snabba sidoblickarna
och det sorgsna leendet.
Tystnaden dunkade i tinningarna
och jag drog häftigt efter andan.
Inte redan! Inte nu!

Samtalet tog plötsligt en ny vändning
och luften tunnades ut
av våra skratt, vänliga,
och det var jag som gjorde det.
Och det var jag som fick fortsätta
med en värkande klump i magen
av vissheten.